Thomas besegrar än en gång konkurrenterna,
men gladast var nog Per Hanstorp som,
inte helt utan ansträngning,
för första gången kunde kliva upp på pallen...

autobahn
Ronnie Peterson Memorial
Grand Prix

8/9 2001:

...........................................

Det finns ett före och det finns ett efter.

Före och efter Jan Ekman...

Det var mycket få som inte tog efter den lätt bisarra metoden. De som kört sina heat innan Jan blev smärtsamt medvetna om vad detta innebar. Maktlösa fick de i en rasande takt se sig nedknuffade från listan över de åtta semifinalisterna.

Janne insåg vad han hade startat och grämde sig lite att han inte stoppat ner bilen i kalsongerna istället, -"Det hade sett ännu roligare ut".

Återigen var det cirka 45-50 personer som slöt upp. Nytt för denna gång var att tidtagningssystemet äntligen visade sig fungera, tack vare att starten flyttats fram en halvmeter och att en ny ljusramp med en mycket uppskattad nedräkningssekvens konstruerats. Sören Alexandersson hade på eget initiativ även konstruerat ett databasprogram som, trots ett par små "barnsjukdomar", kom att göra hela turneringen väldigt mycket smidigare. Detta hade det goda med sig att finalen kom att gå redan klockan halv elva, och inte som tidigare halv tre på morgonen.

Jan och Mia Ekman (från miniracingklubben GO-69, bör väl tilläggas) tyckte att de visat tillräckligt väl var skåpet skulle stå och lämnade i all ödmjukhet walk over, Henrik Åkerblom blev tvungen att gå hem med barnen och Kennet Signal försvann. Alltså fick fyra andra förare chansen i semifinalen.

Jan Ekman: 4,755 sek. W.O.
Mia Ekman: 4,828 sek. W.O.
Jocke Thedin: 5,127 sek.
Henrik åkerblom: 5,352 sek. W.O.
Thomas Johansson: 5,369 sek.
Per Hanstorp: 5,567 sek.
Henrik Sandsjö: 5,679 sek.
Tove Köster: 5,755 sek.
Karina Persson: 5,87 sek.
Jens Köster: 6,07 sek.
Kennet Signal: 6,226 sek. W.O.(Den ende föraren från tiden innan Jan)
Buster Rexelius: 6,268 sek.

-----------------------kvalgräns-----------------------

Anna Bergman: 6,285 sek.
Malin Ekman: 6,338 sek.
Anna Genberg: 6,361 sek.
Johannes Kanschat: 6,376 sek.
Peter Boman: 6,392 sek.
Jonas Schmidt: 6,429 sek.
Michel Bajnocy: 6,479 sek.
Christer Arvidsson: 6,637 sek.
Annika Johanson: 6,767 sek.
Michael Lloyd: 6,793 sek.
Indra Åkerblom: 7,141 sek.
Annika Johansson: 7,164 sek.
Marianne Hallberg: 7,213 sek.
Robert Lagerström: 7,213 sek.
Martin Hammar: 7,357 sek.
Robert Dellerholm: 7,536 sek.
Susanne van Raalte: 7,549 sek.
Eva Rexelius: 7,7?? sek.
Liselotte Zetterlund: 7,723 sek.
Sören Alexandersson: 8,041 sek.
Jessica Ahlqvist: 8,109 sek.
Kristina Åkerblom: 8,223 sek.
Helen Johansson: 8,499 sek.
Tania Hanstorp: 8,592 sek.

Det var ett till stora delar otippat startfält som samlades för semifinal. Nu var det bästa totaltid över fyra gånger tio varv som gällde.

Grupp 1:
Thomas Johansson: 03.52.626
Jocke Thedin: 04.12.222
Jens Köster: 05.02.503
Tove Köster: 05.08.426

En intressant episod är att under ett av heaten hade Jens en en så märklig körstil att flera trodde att han hade fel på bilen och begärde omstart, vilket det också blev, till Jens stora förvåning. -"Jag tyckte att jag körde bra!"

Grupp 2:
Per Hanstorp: 04.21.672
Henrik Sandsjö:04.37.596
Buster Rexelius: 05.27.791
Karina Persson: 05.36.925

Finalen kördes i fyra gånger tjugo varv och det var poäng som gällde. För femte gången stod Jocke och Thomas öga mot öga i en final. Jocke var också den förare som på allvar hotade Thomas inför sista loppet, men Thomas svepte förbi och tog hem segern med 15 poäng och den vackra sviten 1:a, 1:a, 2:a, 1:a.
Per Hanstorp var så uppstressad av det faktum att han var i en final att han efter tio körda varv i första loppet gick till datorn för att se hur det gått. Trots denna fadäs rodde han ändå hem tredjeplaceringen. Henrik hade svårt att förklara varför.
Samtliga finalister hade för övrig mycket fina bästa varvtider.

Final:
Thomas Johansson: 15 p. (4,952 sek.)
Jocke Thedin: 12 p. (4,980 sek.)
Per Hanstorp: 7 p. (5,015 sek.)
Henrik Sandsjö: 6 p. (5,008 sek.)